la musica!
2010-11-26 @ 16:57:40
Musik är alltid bäst live, det är jag fullt övertygad om! Nöjesfabriken här i Karlstad är tydligen inte bara Sveriges största nattklubb (vad jag hört), utan även en jäkel på att ta dit artister. I och för sig handlar det ofta om artister som jag inte lyssnar på, och knappt hört talas om ibland, men ändå. Kul med lite variation! Under nollningen var det Mange Schmidt och Oskar Linnros som spelade, och det var väl okej trorts att jag avskyr den där låten Glassiiiiigt och att tjejerna blev som galna när Linnros drog igång. Helt sjukt! Jag blev spetsad av massa höga klackar för att jag hade mage att stå ivägen för deras älskling. Gahh.
Förra helgen kom Johnossi och spelade, och då gick vi. Även om jag, som vanligt, inte lyssnar på dem, och har hört exakt två låtar, så var det riktigt kul! Även om stället är alldeles för stort och inte i min smak riktigt, så är det så underbart med livemusik! Allsång, gungande publik och magiska spotlights. Riktigt härligt! Jag hade till och med kamera och skulle knäppa kort under kvällen, men det gick halvbra. Jag har blivit så dålig på det här med att ta kort! Bara blurriga, ut-ur-fokus, sneda, irrelevanta kort... Suck. Men för er som vill se hur det ser ut hemma hos mig, så får ni en liten snabb titt eftersom vi hade förfesten där. :)
JAG HAR FESTIVALSUG SOM FASIKEN! TÄLT, SMUTS OCH MUSIK PÅ HÖGSTA NIVÅ! PRIORITET NUMMER ETT NÄSTA SOMMAR!
Permalink spelningar Kommentarer (2) Trackbacks ()
HALLELUJAH
2010-11-18 @ 11:36:56
HAAALLELUJAH! HAAALELUJAH! HALLE-LUJAH HALLE-LUJAH! HALLE-E-E-LUJAH!
Första tentan är äntligen inlämnad! Lättnaden är obeskrivbar! Den har vägt som en sten på mitt medvetande, speciellt efterom jag - inte särskilt överraskande - låg sjukt mycket efter i pluggandet. I och med att det "bara" var tre frågor att skriva svar på tog ju inte jag tag i det där förrän alldeles försent. Jag hade fortfarande gymnasiet i bakhuvudet, där jag inte tog tag i saker förrän några dagar innan inlämningsdatum. (exempel: mitt projektarbete skrev jag på ungefär de två sista dygnen innan inlämning och gick därifrån med högsta betyget. konstigt, men soft.) Men nu... universitet. FYFAN FUCKING JÄVLA HELVETE VAD JAG SLET de sista dygnen!! Och jag menar ordet "dygnen" bokstavligt talat. Under tre dygn fick jag inte mycket sömn, två timmar per dygn skulle jag tro. All jävla kurslitteratur som skulle läsas igenom, en del helt omöjliga att plöja igenom, ett danskt kompendium (HATAR DANSKA), existensiella frågor & svar om kulturhistoriens uppgång, forskning och inriktningar, människans syn på sig själva genom tiderna med tidsuppfattning- och rumsuppfattningens ändring, och upplysningens moderninsering av människligheten och dess tankesätt. Jag satt och drack energidrycker - vilket jag aldrig gör om igen, blev helt stirrig. Satt och slet mitt hår, nära gråten, för att jag inte fick till meningarna ordentligt medan min lärares ord ekade i huvudet; Jag vill ha ren och ordentlig svenska, med bra uppbyggnad! Språket har gått alldeles utför och nuförtiden kan allt för många ungdomar inte skriva på den nivån ett universitet kräver. Jag gillar verkligen min lärare, min respekt för honom har fan inga gränser, men det där uttalandet är ju bara ångestframkallande och jävligt onödigt. Iallafall precis innan tentainlämning! Men nu är arbetet inlämnat och klart, dags att slappna av. Måste slå ifrån mig de förrädiska smygande tankarna om hur dålig det blev. Klart att det skulle blivit bra mycket bättre om jag lagt ner mer tid på det, men jag hoppas att det ska bli godkänt
Shit, alltså. Det här med plugg. I fyra år har min hjärna legat i viloläge, det mest ansträngande känns som att lära sig i vilket fack vilken krabbklo ska slängas typ. Det gör att min hjärna fick sig en chock nu när man skulle gnugga hjärncellerna igen. Som sagt, hjärncellerna har inte gnuggats särkilt mycket nu i höst då jag bara gjort trevligare icke-pluggande-saker, utan fick spurta utan uppvärmning med start nu för ett par veckor sedan. Träningsverk i hjärnan alltså. Hahaha, när jag satt och pluggade kom jag osökt att tänka på en scen ur Titanic. Eftersom jag kan den utan och innan kom jag på en jättebra metafor för hur min hjärna börjar aktiveras. Tänk: larmet har precis slagits om att ett enormt isberg har siktats på alldeles för nära håll, eftersom de där två vaktposterna i tornet var för upptagna att titta på Jack och Rose när de hånglade nere på däck i stället för att sköta sitt jobb. PANIK UPPSTÅR. Folk springer omkring och skriker order, té med citronskivor spills ut på däck. Order rings ner till nedre däck om att motorerna ska stoppas och att man ska slå in backen, så man kanske har en pytteliten chans att missa isberget. Motorerna stängs av och man står spänt och väntar på att de där stora silvriga metall grejernas rotation (som jag inte vet vad de heter för att jag inte är en tekniknörd) ska sakta ner, så man kan lägga i backen för att de ska börja pumpa åt motsatt håll (= backen är i). Eftersom man är lite stressad läggs backen i, trots att metallsakerna inte slutat snurra, och det blir typ litet breakdown där med gnissel & knak, och hela båten kränger till och folk trillar omkull och mer té spills antagligen ut. Sedan börjar silversakerna rotera åt motsatt håll, backen är i och de har en chans att missa isberget! Hurra! SPOILER men allt sket sig och båten sjönk ändå. Hahahahaha.
Så fungerar det i min hjärna. Riktiningen var en helt annan (ooh resor, världsliga ting, roliga saker), en annan kurs lades in, allting krängde till och jag började plugga. Ja, när jag satt och hysteripluggade lät den här liknelsen otroligt lättförståelig och logisk, men nu när jag ser den nerskriven ser den helt sinnessjuk ut. Vem fan jämför sin hjärna och sitt pluggande med Titanics motorer egentligen!? Hahahaha! Stört.
Väldigt sugen på att se Titanic nu dock. Hmm!
Nu ska jag.. tadaa!.. plugga! Ligger redan efter i den nya kursen, tydligen lärde jag mig inte! Har 140 sidor att läsa på svåår engelska tills imorgon. Modernism as a Philosophical Problem av Robert B. Pippin. Tråkig & svår bok, men jag finner lite humor i att författaren är superallvarlig och djup, medan han heter Pippin. Hehehehe. Pippin! Sagan om ringen! Hehe. Men en superbra metod jag upptäckte var att efter man har plöjt en svår/tråkig/ointressant/eller bara allmänt är trött i huvudet och kroppen efter mycket skolarbete: då dricker man något (vätska kan variera efter egen smak) och dansar. En liten två-minuters dans är skitbra! Blodet börjar flyta snabbade, bra om man blir lite anfådd också. Energin kommer tillbaka! Det har jag kört en del över veckorna här, och min favorit är ifrån serien Flight of the Conchords. Serien handlar om två nyazeeländska lite loser-aktiga killar, Bret och Jermaine, som flyttar till New York för att kunna slå igenom med sitt band, tillsammans med sin ganska dåliga manager. (Jims Carreys chef i Yes Man :D). Sjuuukt bra och rolig serie, en av mina favoriter! Iaf, i detta klipp får Bret sparken från bandet av Jermaine, och Bret blir såklart arg och kör sin angry dance för att lätta på trycket.
Hahaha! Så jävla bra! Och jag har lärt mig den här intill minsta move, och brukar köra den i mitt lilla råtthål (lägenhet) när allt bara blir för mycket. Allt blir genast mycket bättre. :D